Vad dog mamma av?
För några år sedan frågade en av mina döttrar: Varför dog dina föräldrar så unga? Är det något genetiskt betingat som vi också bär på?
Faktum är att jag aldrig själv känt mig plågad av den frågan, men jag kan förstå att den kan dyka upp.
Pappas död vid 66 berodde med stor sannolikhet på vällevnad, på grund av ett leverne som skördade många liv på den tiden, inte minst bland män. Rökning, ohälsosam livsföring, kanske alkohol och alltför lite motion.
Men mammas död berodde, så vitt det har berättats, på en kombination av otur och den tidens oförmåga att rädda njursjuka.
Jag kan inte säga att hennes dödsorsak precis ältades i vår släkt på den tiden, i varje fall inte när vi (jag?) var inom hörhåll. Det jag fick höra var att hon drabbats av "äggvita" och att något problem uppstått när Jens eller jag föddes, något som borde ha åtgärdats eller åtminstone bevakats, men att sjukvården underlät detta.
Men tydligt är att hon haft problem en längre tid, kanske hela mitt liv, och att dessa försvårades 1963, då hon - som man kan läsa på annat ställe - inte längre var arbetsför. Inte ens detta förstod jag på den tiden, kanske ville hon så långt som möjligt dölja sin sjukdom för oss, eller så gjorde hon själv också sitt bästa att förtränga den.
Jens, som har bättre koll än jag, skriver så här, om pappas dödsorsak och mammas sjukdom:
Pappa dog av sitt hjärta. Han hade haft problem med det till och från, sannolikt blev det inte bättre av att han rökte och inte motionerade. Han dog utan förvarning, under en affärsresa till Stockholm. Mamma hade, vad jag vet, bara en fungerande njure, eller om det var urinledare. Alltså troligen någon form av genetisk ofullkomlighet. Hon hade länge haft problem med "äggvita", alltså protein i urinen. När jag var nyfödd låg hon och jag inlagda på sjukhus länge, jag tror det var flera månader. Sedan fungerade allt, vad jag vet, bra fram till tidigt 60-tal, då det blev problem igen, vilka ledde till hennes död. Hade det inträffat tio år senare hade sjukvården högst troligt kunna rädda henne (och tiden rädda oss från pappa & Karin). Jag hade en kollega med liknande problem som sent 70-tal gick på dialys då och då. Hon levde gott och vad jag vet till hög ålder. Och senare kom njurtransplantationerna. Jag minns för övrigt att morfar, efter mammas död, donerade en avsevärd slant till njurforskningen. Han var nog ganska skakad av mammas död och det som därefter hände oss
När jag googlar "äggvita" bekräftar internet att det är en äldre benämning på proteinuria, äggvita i urinen.
Svensk definition
Förekomst av äggvita i urinet, en indikator på njursjukdomar
Ett uttalande som jag också minns är att "om det bara hade varit möjligt hade morfar betalat hur mycket som helst för att ge din mamma en ny njure".
Men det var ju inte möjligt på den tiden. Eller var det det?
När jag mycket ovetenskapligt googlar kring dialys och njurtransplantation och dialys, visar det sig att båda vårdformerna var på stark frammarsch under 1960-talet. Men 1964 var ingen av dem redo för gemene man, även om man i sjukvården säkert förstod att det inte skulle ta många år innan den här tekniken skulle vara tillgänglig för många patienter och rädda många liv, för patienter som 1964 saknade hopp.
När jag läser vidare ser jag att ironiskt nog den första njurtransplantationen i Sverige skedde i april 1964, alltså under mammas livstid. Numera görs 400 sådana om året i Sverige.
Med andra ord borde mamma ha överlevt kanske tio år till för att ha en chans. Och det kanske hon hade gjort om hon fått den kunskap och vård som redan på 50- och 60-talet fanns tillgänglig.
Fast det vet jag inte.
Här kan man läsa mer om njursjukdomar, sådana som många svenskar idag lever med. I stället för att dö.
Bloddialys – hemodialys - 1177 Vårdguiden
Fakta om njursjukdom och dialys (bbraun.se)
Hos tekniska museet kan man läsa att det var en svensk, Nils Alwall, som var med och utvecklade dialysen.
Den första dialysbehandlingen med Alwalls njure genomfördes natten mellan den tredje och fjärde september 1946, på gamla Medicinkliniken i Lund. Patienten var en 47-årig man som led av njursvikt och var medvetslös. Efter behandlingen vaknade han och började prata. Han avled dock några dagar senare i lunginflammation.
Nils Alwalls konstgjorda njure användes framgångsrikt för att behandla patienter med akut njursvikt. De första dialysapparaterna var ganska svåra att hantera och Nils Alwall tog även fram en dialysapparat med engångsfilter som gjorde det lättare att utföra behandlingen regelbundet. Från och med 1960-talet kunde man börja behandla även kroniskt njursjuka med dialys. Tillsammans med entreprenören Holger Crafoord (1908-1982) startade Alwall företaget Gambro 1964, som tillverkade dialysapparater med engångsfilter. Idag är Gambro ett internationellt företag som bland annat utvecklar dialysutrustning.
På 1960-talet började man använda dialys på amerikanska sjukhus, först i Seattle:
"Ett stort steg framåt togs med den första dialysatorn med ihåliga fibrer 1964. Denna teknik ersatte de membranösa rör och platta membran som hittills varit det vanliga med ett antal ihåliga membran i kapillärstorlek. Detta förfarande möjliggjorde produktion av dialysatorer med en yta stor nog för att uppfylla kraven för effektiv dialysbehandling. Dessa framgångar utgjorde en bördig grund för världens första kroniska hemodialysprogram, som inrättades i Seattle under de följande åren.
På den tiden avstod Scribner och hans team från att söka patentskydd för många av sina uppfinningar och innovationer för att säkerställa en snabb distribution av deras livräddande teknik för dialyspatienter. Utveckling av förbättrade metoder för åtkomst till blodkärl innebar att patienter med kronisk njursjukdom för första gången kunde erbjudas effektiv behandling.
Men i början av 1970-talet tog en dialysbehandling ungefär tolv timmar och var mycket dyr på grund av stora kostnader för både material och själva behandlingen. På grund av detta kunde inte alla njurpatienter få tillgång till denna livräddande behandling. I USA var det t.ex. kommittéer som bestämde hur det lilla antalet behandlingsplatser skulle fördelas – beslut som avgjorde liv eller död."
(Detta enligt Fresenius Medical care, som kallar sig världsledande beträffande patienter med njursvikt.) Om oss, översikt - Fresenius Medical Care
Och för den som vill veta mer om njurtransplantationer:
Den svenska transplantationen fyller 50 år | SVT Nyheter
Kommentarer
Skicka en kommentar