Mamma Britta 100 år 17 december 2020

1966: Nybliven student hemma hos morfar på Gulsparvsgatan. Död Mitt liv har nästan alltid varit rikt, fantastiskt, spännande, men jag har drabbats av tre katastrofer. Den första av dem inträffade 25 maj 1964. Då dog Odds och min mor Britta, och då förändrades våra liv totalt. Ibland blir jag ganska bitter på ödet för det. Hade mammas enda fungerande njure slutat fungera bara 20 år senare hade det funnits dialys och lite senare även njurtransplantationer, som en definitiv lösning. Då hade hennes och våra liv fortsatt som de var, och då tror jag att Odds och mina liv utvecklat sig annorlunda. Men så blev det inte. Mamma dog, Odd och jag reste på varsin språkresa till England och när vi kom hem var allt förändrat. Vår bostad i Örgryte var tömd, vår barndoms värld och trygghet försvunnen, slängd eller nedpackad. Nu skulle vi bo hos vår far George och hans senaste och betydligt mycket yngre fru Karin, i deras nyanskaffade lägenhet i Guldheden. Så långt hade jag inte vågat tänka. Odd och jag...

Två leg från 1965: det vänstra från Lundenskolan, det högra från Restenässkolan.   Maj 1966: Jag tar realexamen på Restenässkolan utanför Ljungskile. Jens har precis tagit studenten i Göteborg. Det är ganska exakt två år sedan mammas död, två mycket omtumlande år. Den här bloggen är full av bilder och minnen från vår mammas (er farmors) 43 och ett halvt år långa liv. Men sedan den där ledsamma dagen i maj 1964 har det snart gått 60 år.  Och livet går ju vidare. Eller hur! Det finns ingen annan utväg, utan kan man så försöker man leva vidare, överleva. Bita ihop. Ta det goda med det onda.  Hur hade vi det, jag och Jens, åren efter mammas bortgång, då våra närmaste famlande försökte hjälpa oss vidare, åren som också tyvärr medförde HOSTILE TAKE-OVER?  Här följer min berättelse om resten av 1960-talet.  Varning - det är en partsinlaga.  De sista dagarna i maj och de första i juni 1964, var för oss två pojkar på Månskäregatan 3A inte så olika månaden dessförinn...