Mamma Britta 100 år 17 december 2020

April-maj 1964, det sorgliga slutet på mammas liv och på den tillvaro som vi, hennes söner, sett som självklar under hela våra liv. Vad som nu skulle hända oss, var den stora frågan, som vi gjorde vårt bästa att förtränga medan vi fortsatte leva våra tonårsliv i lägenheten. Att dagarna var räknade, insåg vi, men inte exakt när den sista skulle infinna sig.  Det är under den perioden vår morfar skriver detta brev till släktingarna i London, som ger en god bild av mammas sista tid (och en del annat).   De här berättelserna kan ju framstå som väldigt sorgliga, och det v a r tragiskt, inte bara för mamma och oss, utan även för andra släktingar som syskonen och morfar, och även (får man motvilligt medge) inte enkelt för pappa och hans fru, det var säkert inte så dom tänkt sig att deras liv skulle bli.  Möjligen bidrog vårt inträde i pappa och Karins liv, tänker jag nu långt efteråt, till att vår yngsta halvsyster kom till världen.   I varje fall finns det ju också den and...

När mamma mycket ordentligt samlade sina självdeklarationer från åren 1944-1964 och en del andra viktiga dokument i en mapp, anade hon då att hennes yngste son 56 år efter hennes förtidiga död skulle öppna mappen och läsa historien om hennes yrkeskarriär och den magra lön hon hankade fram sig - och oss - på?  (Hur låg den nu var kan diskuteras, penningvärdet var ett annat då, men lite knapert var det nog i alla fall för tre personer.) Och dessutom publicera hennes privata dokument på ett sätt att hela världen - teoretiskt sett - kan ta del av dem?  Nej, det tror jag inte hon anade. Men nu sker det. Förlåt, mamma, och tack för allt!  Först en folk- och bostadsräkningsblankett från 1960, där mamma uppgivit hushållets standard - där det framgick att vi hade wc, badrum, kök, elspis, kylskåp, varmvatten och avlopp, hon får också redovisa de tre som bor i bostaden samt sin egen utbildningsnivå samt att hon varit yrkesverksam, men inte äger någon bil. Sista deklarationen, från 1...

Djupt ner i en kasse med mina blandade brev och dokument från 60-talets mitt och drygt tio är framåt, en minst sagt händelserik period i mitt liv, hittar jag dom här två mapparna: den ena med mammas studentbetyg från 1939 och diverse andra betyg och intyg fram till 1956, då hon lämnar jobbet hos Glücksman, förmodligen för den nya tjänsten på AB Turitz, där hon stannade till sin död. Vid det laget hade hon förkovrat sig genom olika kurser för att klara företagets korrespondens på tyska, franska och spanska. Dokumenten visas i omvänd tidsordning, alltså äldst längst ned.  Den andra mappen är hennes deklarationer. Återkommer till den.  Studentbetyget från 1939. "Icke utan beröm godkänd" = BA. "Med beröm godkänd" = AB. "Med utmärkt beröm godkänd" = a. "Berömlig" = A (mycket ovanligt). EPA-NYTT 1964. Längst ned företagets minnesord.

  Månskäregatan 3A - det var vår adress under hela den barndom vi kan minnas. En ganska liten lägenhet en trappa upp i ett trevåningshus, huset hade totalt 18 lägenheter, beläget i Böö, en mindre förmögen del av den annars rika stadsdelen Örgryte.  Läget var på många sätt förmånligt, precis mitt för den lilla gatstumpen, som faktiskt bara innehöll vårt hus, låg en speceri- och en charkuteributik, ibland fanns det en blomsteraffär däremellan.  Åt andra hållet låg "skogen", ett litet kuperat parkområde med ett berg i mitten, tillräckligt vilt och kuperat för att erbjuda obegränsade möjligheter till lek. Precis bakom vårt hus en brant nerförsbacke, utmärkt att åka kälke i på vintrarna, gick man nerför den kom man till Kärralundsskolan, där Jens tillbringade sex år och Odd (som hoppade över tredje klass) fem.  Precis bakom fanns bäcken, en smal å, där man kunde göra andra spännande saker, inte minst tävla med "båtar", dvs pinnar av olika skepnad, men inte "jumpa...