Bilder bilder bilder

Mamma som barn, mamma som ung, mamma som brud, mamma som... just det, mamma, tillsammans med sina två pojkar och många andra bilder. En glimt av den person hon var. 
Bröllopsdagen. Hon ser nöjd men inte översvallande ut.
De fem syskonen med sin mamma, 1925 eller 1926. Äldsta dottern Britta längst till höger.
Samma bild, förstorad. Fyra eller fem år gammal.
Scouterna Lundegard: fr v Sven, Didi, Karin, Britta och Bengt.
Början av 50-talet. Britta med bröderna, sonen Jens längst till vänster.
Brudparet, Britta och George.
Britta (bakre raden, tvåa från vänster) som tonåring med syskonen och två barn till.
Studentkort. Troligen juni 1938.
Bröllopet. Officianten Theodor Freeman, Britta, George, vännerna Trasse och Lars Freeman, den sistnämnde vigselförrättarens son.

Studenten Britta.
Kärnfamiljen, gissningsvis 1953.
En till ur samma serie: blid moder, aningen bekymrade söner.
Hela bildkartan, eller rättare sagt en del av den. (Det finns fler!)

Med morfar i svampskogen i Svartedalen på 50-talet.
Med mormor på ängen i Bråtemad på 50-talet.
Mamma och Jens rensar bär i Bråtemad.
Fotograferade genom mönstret på Epidemisjukhuset pga scharlakansfeber. Vi lärde oss tidigt betydelsen av begreppet karantän.
Mamma med sönerna, förmodligen hemma hos morfar och mormor på Gulsparvsgatan.
Mamma i mitten under en sammankomst med släktingar, mannen till höger är hennes kusin Sven-Yngve, mera känd som Sylas.
Mamma mellan sina föräldrar på en bild från otaliga fikastunder på Bråtemad i vår barndom.
På utflykt en vårvinterdag.
Mamma och mormor med Odd(?), Tomas och Jens.
En bild till från samma vårvinterutflykt som ovan, här med morfar.
Så här trött och uppgiven och kall om tårna kan man vara... Odd och mamma utanför dörren in till Bråtemad.
Mamma, hennes mor och två filurer. Förmodligen Odd t v.
Mamma och hennes mor. Mormor gick bort i juni 1960 av en blodpropp i hjärtat, det här var nog i slutet av hennes liv, troligen den varma sommaren 1959. (Hon ser sliten ut.)
Britta och Karin talar med en flintskallig man i bersån på Bråtemad.
Britta och vännen Lars Freeman (Odds gudfar).
Mamma längst ned till vänster i ett helt kvinnligt sällskap, kanske folkpartiets kvinnoförbund eller något sånt.
Mamma längst till vänster med ett antal släkt och anförvanter.
Högtidligt, kanske barndop, på 50-talet. Den evige officianten Theodore Freeman längst upp till vänster, hans son Lars längst ned till vänster, förmodligen hans fru Trasse till höger. Bakom henne Karin och bakom henne storasyster Britta.
Mamma med kaffe på uteplats.
Mamma med barn - någon annans? - vid sjö.
Mamma i den klassiska trädgårdsmöbeln i Bråtemad.
Mamma och fyra tanter, hennes egen mor till höger om henne.
Finklädd mamma, i av allt att döma fint sällskap.
Fint sällskap igen, möjligen folkpartilegenden Ingrid Segerstedt Wiberg, tror Jens.
Mamma på möhippa, plåtad med Odds lilla kamera.
Fjäderskruden också lånad av yngste sonen.
Mamma med sin kusin Lena, som bodde bara en spårvagnshållplats från oss och jobbade som tandsköterska i vår skola, här med Odd i Fredrikshavn.

Med nyaste syskonbarnet Kerstin i Gubbängen, kanske julen 1962 eller så.
Någon har skojat till det med den tidens teknik, mamma med syskonbarn,
Bilder som jag (Odd) hittade i ett kuvert nyligen, hopsamlade av morfar åt oss för 55 år sedan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tre brev från 1958

Bild
 Den 19 maj 1958 är jag (Odd) sju år och sexton dagar, storebror Jens är tio år och snart fem månader och vår mamma Britta är 37 år och fem månader. Det är ingen hög ålder.  Det här brevet skriver hon till sin lillasyster Diddi, och vi får glimtar av hennes och vårt liv och vad vi var för barn och vad hon var för mamma.  Nedanför följer ytterligare två brev till Diddi, skrivna 1958.  3 december 1958 . Julen närmar sig. Det som hänt sedan sist är att Odd börjat första klass och Jens femte klass i Kärralundskolan. Brev 3 , skrivet 28 december 1958, dagen efter Jens 11-årsdag och fyra dagar efter julafton. 
Läs mer

"Såvidt jag förstår är de inställda på det värsta"

Bild
April-maj 1964, det sorgliga slutet på mammas liv och på den tillvaro som vi, hennes söner, sett som självklar under hela våra liv. Vad som nu skulle hända oss, var den stora frågan, som vi gjorde vårt bästa att förtränga medan vi fortsatte leva våra tonårsliv i lägenheten. Att dagarna var räknade, insåg vi, men inte exakt när den sista skulle infinna sig.  Det är under den perioden vår morfar skriver detta brev till släktingarna i London, som ger en god bild av mammas sista tid (och en del annat).   De här berättelserna kan ju framstå som väldigt sorgliga, och det v a r tragiskt, inte bara för mamma och oss, utan även för andra släktingar som syskonen och morfar, och även (får man motvilligt medge) inte enkelt för pappa och hans fru, det var säkert inte så dom tänkt sig att deras liv skulle bli.  Möjligen bidrog vårt inträde i pappa och Karins liv, tänker jag nu långt efteråt, till att vår yngsta halvsyster kom till världen.   I varje fall finns det ju också den and...
Läs mer

Liberal men inte religiös

Bild
Mamma i politiken, möjligen med legenden Ingrid Segerstedt Wiberg, dotter till ännu mer legendariske Torgny Segerstedt. Jag har inte skrivit om mammas livsåskådning någonstans, men det känns befogat. Den måste ju i hög grad påverkat vilka vi blev och vilka åsikter vi fick med oss i livet.  Mamma var liberal, men inte religiös. Och det känns som om det var ganska typiskt för den tid vi levde i, 50- och 60-talet, då allting var så modernt och rationellt. Jag kan inte minnas att någon av mina kompisar någonsin var i kyrkan. Däremot fick vi ju sjunga psalmer varje morgon i skolan, i mitt fall entusiastiskt men inte så melodiskt. Mamma var nog helt enkelt agnostiker, precis som vi aldrig talade om religion i mitt barndomshem hade man nog inte gjort det så mycket i hennes heller. Det var nog ingen slump att hon och hennes syskon placerades i icke-konfessionella Samskolan. Morfar var inte ett dugg religiös, inte ens på mammas begravning visade han sig i kyrkan eller på kyrkogården (i stäl...
Läs mer